Häromdagen smälte jag silver för att göra kulor. Plötsligt rann en silverklump ner på kakelplattan på bänken. Jag svor och nämnde Murphy några gånger. Men sen tittade jag på det stelnade silversplattret och upptäckte att det såg ut litegrann som ett troll…
Så jag lödde på två ben, en hängögla, borrade hål för ögon och sågade ut en liten mun. Tada! En berlock! Nope, inte alltid man kan förutse slutresultatet…
Det här lilla silvertrollet har något gemensamt med Post-it-lappar, Amaronevin, Tjälknöl, Penicillin och krut. Vad kan det vara, måntro?
Jo, så här är det…
Det var egentligen meningen att det skulle bli ett Recioto dessertvin av innehållet i tunnan som glömdes bort på en vingård i nordöstra Italien. När tunnan upptäcktes hade allt sockret i druvorna jäst bort och istället för ett sött dessertvin hade ett torrt men fylligt vin med hög alkoholhalt bildats. I jämförelse med en Recioto smakade vinet ”bittert” och kallades därför Amarone, vilket ungefär betyder ’bitter’ på italienska. Och resten är vinhistoria…
Det var ett superduper-klister som kemisten Spencer Silver försökte få fram. Men istället blev det ett lim som gjorde att papper som klistrades ihop gick att dra isär utan att ta någon skada. Några år senare använde Spencers kollega limmet för att hans bokmärken inte skulle ramla ur psalmboken. Och så föddes Post-it lappen.
En älgjägarhustru bad sin man tina upp en stek i ugnen på svag värme. Han glömde älgsteken i ugnen och när hustrun kom hem dagen efter försökte hon rädda den genom att lägga den okryddade steken i saltlag. Den visade sig då bli en riktig godbit och tjälknölen var skapad.
När Alexander Fleming kom tillbaka från sin semester på landet fick han börja med att städa sitt labb. Han upptäckte då att i en odiskad laboratorieskål med stafylokocker hade det bildats ett lager mögel som tagit död på större delen av bakterierna. När han undersökte möglet närmare visade det sig tillhöra släktet penicillium, vilket senare ledde till att medicinen Penicillin skapades.
Det var ett livselixir som kineserna på 800-talet hoppades framställa när de blandade salpeter med träkol och svavel. Istället blev det ett pulver som exploderade vid antändning. För att skrämma iväg onda andar började man bränna av pulvret, bl a i samband med nyårsfirande. En tradition som spridit sig och håller i sig än idag. Krut har ju numera även andra användingsområden, som vi vet.
Misstag och slump är alltså den gemensamma nämnaren. Tack och lov att det inte alltid blir som man tänkt sig! Vi ska inte underskatta vikten av att misslyckas ibland. Kanske ska vi till och med se misstag som välvilliga knuffar i en ny riktning? Jårrmut, jag vet. Men bra för den personliga utvecklingen och mänskligheten. Det är jag säker på. Så låtom oss gå ut i världen och tabba oss!!